-"Two motorbikes, yes?"
Arrangören stod med sin lätta MC på tomgång och pekade glatt på kompisen som han raggat upp för att hjälpa honom med transporten till piren. Att åka med var sitt barn bak på en motorcykel längs Koh Samets sönderregnade grusvägar kändes inte som en toppenidé. Anns reflexmässiga "No way!!" gör att arrangören ganska snart inser att det är kört och börjar ringa runt efter en Song Tao istället - en slags taxi-pickup som är de enda bilarna på ön.
Det hade precis börjat skymma när vi la ut ifrån piren. Som nordbo blir man alltid lite överrumplad av att värmen faktiskt inte avtar alls i takt med att solen går ned - temperaturen ligger runt 30-gradersstrecket även sent på kvällen.
Vi åker inte lika långt ut som förra året, förmodligen beroende på det högre dieselpriset och att vi och ett thailändskt par är de enda betalande på turen. Besättningen ankrar och knyter upp grönfärgade lysrör längs sidorna på båten. Ganska snart ser vi skuggorna av bläckfisk och andra varelser som lockas av ljuset vid ytan.
Fiskeredskapen består av 30 meter lina upprullat på PET-flaskor. Krokarna saknar hullingar och man använder inget agn. Det dröjer inte länge förrän bläckfiskar av olika storlekar hamnar i spannen, även om det inte nappar lika bra som förra gången. "Knycken" som krävs för att få bläckfisken att lossna ifrån kroken sitter i ifrån förra året.
Efter några timmar tänds grillen. Innehållet i spannen förvandlas till en ganska fasansfull barbecue, rissoppa och råa bläckfiskringar på is (!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar